Efter sommaruppehållet

Så har jag då haft sommarlov. Jag har inte skrivit nånting på bloggen under sommaren och det är för att jag har bott hos mina föräldrar och dom har nåt konstigt skitbredband där i stort sett vem som helst kan ta sig in och se vad man har skrivit. Eftersom den här bloggen är extremt personlig och utlämnande har jag inte varit särskilt sugen på att andra vet exakt vem det är som skriver.

Men, men, nu är jag tillbaka:) och jag är glad att så pass många har hittat hit ändå och framförallt kommentarerna jag har fått. Det är roligast av allt! och som svar på frågan om efexor kan jag säga att biverkningarna försvann efter ungefär två veckor och att den faktiskt fungerar över förväntan. Trots det är mitt liv fyllt av panikångest och vanlig ångest. Men jag får iaf inte samma impulser att jag vill ta livet av mig. Därmed inte sagt att jag vill leva heller. Just nu lever jag i någon sorts grå dimma, där jag varken är uppe eller nere. Förhoppningsvis kommer det att gå uppåt.

Jag var hos min psykolog häromdan. Hon är verkligen jättebra, utan henne så vet jag inte hur jag skulle klara av det här. Men... hon ruskade om min världsbild.. Jag är, har jag insett senaste halvåret, uppvuxen med att det är vad man gör, vad man presterar, både rent studiemässigt men också hur snäll och omtänksam man är mot andra personer, som ger en ett värde. Inte att man är tillräckligt bra bara för att man är.
   Min psykolog tycker väl att det är dags att faktiskt ifrågasätta dom värderingarna och den bilden jag har av vad en "lyckad" person är, och hon sa (med inlevelse) att "den gnagande känslan av att nånting är tomt och saknas kan man aldrig fylla med prestationer". Logiskt sett vet jag ju att det är så, men känslomässigt vete fan. Alltså, vadå, man kan väl visst få sitt värde som människa genom att vara bäst. Men då gäller det ju att vara bäst på allt, den med bäst resultat i skolan, mest omtyckt bland sina vänner och alla andra människor man nånsin har mött, den som alltid, alltid ställer upp och den som är mest empatisk och omtänksam. Jag hör ju själv hur absurt det låter, men det är min strävan här i livet... Självklart gäller inte samma regler för er andra, för att jag ska tycka om er så räcker det med att ni finns...

Efter det samtalet har jag mått skit, men jag vet att jag måste omvärdera mitt liv och min syn på mig själv.

Puss!

Kommentarer
Postat av: A

Oj, vad jag känner igen mig i de tankarna! Kämpar ju också med det där att det inte är ens prestationer som ger en ens värde, men ser också på andra på ett helt annat sätt än mig själv. De hårda reglerna gäller mest för mig själv.

2008-08-31 @ 22:52:57
URL: http://annmi.blogg.se/
Postat av: A

Just det, Efexor...Tycker den funkade bäst i början. Nu känns det som att den funkar mindre bra. Och så är det det där med att jag mår totalpyton om jag nån gång missar att ta den (fysiskt alltså). Så man undrar ju hur det ska gå att sätta ut den när den dan kommer...

2008-08-31 @ 22:56:30
URL: http://annmi.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0