Mitt Alter egos hemligheter

Jag fick panik för nån vecka sen när min dator höll på att lägga av och alla mina anteckningar/längre berättelser om allt jag känner, upplever och har upplevt ligger där. Om den kraschar - då måste jag lämna in den och riskera att de råkar läsa vad jag har skrivit. Aldrig i livet, jag vet att det som har hänt inte är mitt fel, men jag vill väldigt gärna själv välja vilka som ska veta vad jag har varit med om och samtidigt veta vem jag är rent fysiskt.

Dessutom var jag hos min psykolog idag och för första gången på över två år insåg jag på riktigt hur lågt jag tänker om mig själv, hur hårt det har inprintats att jag inte har något värde. Inte konstigt att man inte berättar för någon om dåliga saker man är med om, om inte jag är värd något - varför skulle mina berättelser vara det?

Dom här två sakerna tillsammans gjorde att jag bestämde mig för att bloggen från och med nu är min dagbok och dessutom att här ska det berättas, om små och stora saker. Nånstans inser jag att jag aldrig berättar något som känns för andra (framförallt jobbiga saker) och det får vara slut med det. Nu måste jag stå upp för mig. Annars kommer jag aldrig att få ett liv på riktigt med närhet och kärlek och det är ju det jag vill - mer än något annat.

Mycket har hänt sen sist (nästan ett år) och mer kommer, men nu har min sömnmedicin kickat in och då blir allt så rörigt (iaf mer än vad det brukar vara, haha!)

Puss på er alla