Vad hände egentligen med idioten?

Nåt som jag har svårast för är att säga ifrån till människor som inte är främlingar. Han kom hem till mig ett par veckor senare utan att höra av sig innan och ringde på min dörr och telefon hur länge som helst tills jag öppnade. Han var inte bara full om man säger så. Förutom alkohol hade han nog rökt på rätt mycket, dragit i sig en fin liten mix och tagit en eller flera tabletter.

Att han stod på benen var ett jävla under.

Men det gjorde inte jag mer än nån minut. Det var inte så att jag inte ville ligga med honom, det var bara det att jag inte ville det på samma sätt som honom - jag gillar inte porrfilmernas sätt att ha analsex, bli hotad och inknuffad i garderober och kakelväggar. Samtidigt fanns det inte en chans att säga nej, han var förbannad som han var (precis lika arg som min bror kan bli, fast han behöver inte knarka för det).

Efter två-tre timmar gick han hem lika förbannad som när han kom. När jag vaknade dagen efter hade jag sex blåmärken på överkroppen, framförallt på armarna. Jag ringde och sa till min kompis: Nu ska du få höra en sjukt rolig historia. Jag tyckte alltså att det var ROLIGT på riktigt, jag satt och skrattade i telefonen. Tills min kompis sa att det där låter inte alls särskilt kul.

Polisanmälde jag honom?
Nej, jag ville ju bara ha en ursäkt.
Har jag fått det?

Nej!

Puss


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0