Mitt Alter egos hemligheter

Igår kväll kom en kompis från min hemstad hit. Det var jätteskönt! jag har känt henne i snart åtta år och så gamla kompisar är så självklara att umgås med på något sätt. Nu har hon åkt vidare, men det var kul så länge det varade.

Sen bor jag i samma korridor som en kompis som jag träffade på en utlandsresa. Hon är min bästa vän! Så förstående, hon står ut med när jag gråter och allt känns hopplöst. och så klok. Jag har nog aldrig träffat en så klok och empatisk människa. Till och med min psykolog har sagt att hon verkar väldigt duktig på att se igenom och förstå människor. En sådan person som man alltid vet kommer att finnas där för en.

Hon var hos mig när jag var på sjukhuset och efter att jag berättade för henne om mitt självmordsförsök inne på sjukhuset så var hon tyst ett tag och sedan sa hon: om du tar livet av dig så kommer jag aldrig att förlåta dig. jag älskar dig för mycket för att jag ska göra det. Många gånger när jag har velat ta livet av mig har jag tänkt på det och bestämt mig för att låta bli att ta livet av mig. och det ska jag säga, att det har varit nära många gånger. Så jag har henne att tacka för mitt liv och jag är evigt tacksam för att hon har ställt upp på det här sättet för mig. Visst, det är jag som har fixat det här, eller håller på att fixa det hoppas jag, men utan henne... vete fan om det hade gått. Önskar att alla hade en sån vän.

Puss!