Mitt Alter egos hemligheter

Jag har precis kommit hem efter en session hos min psykolog. Hon är skitbra, men vissa saker kan hon ju inte göra något åt. Som att jag hatar att visa mig sårbar, eller egentligen bara tanken på att vara sårbar gör att jag mår skitdåligt! Sårbar har jag aldrig visat mig inför någon, inte ens min allra bästa vän som finns hos mig konstant och alltid ställer upp och alltid har en kram på lager.

Så vi pratade om sårbarhet idag och hur jobbigt det var för mig. När jag öppnar mig på det sättet känns det som att den andra personen blir överlägsen mig och jag kan inte hantera det. Det är verkligen jättejobbigt. Speciellt i förhållanden, man vill ju kunna vara nära och för mig är det skitviktigt att kunna prata om allt, men i mina tidigare förhållanden har det inte varit så. Eller, vi har kunnat prata om allt när det gäller honom, men inte när det gäller mig. Så har ju alla mina ex varit ordentligt själviska också och det gör ju sitt till. Men nu ska jag jobba med det här, för det är nånting jag verkligen vill kunna.

Puss!

Var hos min läkare igår och diskuterade litiumet som jag faktiskt tycker hjälper jättebra! och det är jätteskönt, tycker även att skakningarna har blivit mindre. Det är tydligen vanligt att man får det i början, men blir det inte bättre så får jag ta nån medicin. Fantastiskt att ta medicin mot medicinen, Inte. Men, vad fan, vad ska man göra? Litium hjälper ju jättemycket så jag vill absolut inte sluta.

Det enda som inte alls funkar nu är min sömn och deet har den ju inte gjort på över ett år. Känns sjukt att jag inte har sovit för egen maskin på över ett år. Iaf så pratade vi mycket om det vanliga, inte plugga i sängen, inte dricka kaffe m.m. Sen sa han att jag ska gå och lägga mig senare (lägger mig vid tio nu), stänga av mobilen och sedan ordinerade han minst en timmes hård träning om dan. Vilket ju är rätt främmande för mig, har inte tränat på länge nu. Men han har verkligen en poäng där. Eftersom jag sitter och pluggar hela dagarna så blir inte kroppen trött.

Så, jag åkte direkt och köpte löparkläder och skor för 1500!! Hm, ekonomisk har jag aldrig varit, haha. Var ute i 45 minuter idag, blandat joggning och snabb gång. Och nu känns det fantastiskt! Det är så jävla skönt och jag är sjukt nöjd över mig själv:) Så får vi se hur det går med sömnen inatt.

Puss allihopa!

Jag har varit riktigt dålig på att uppdatera min blogg, jag ber om ursäkt, det har varit så extremt mycket den här veckan. Dock har det hänt lite. Killen som jag kanske har lite känslor för har börjat dejta en annan tjej och det känns mindre roligt. Samtidigt som vi har börjat prata mer öppet med varandra och visar andra sidor än hej, hur är läget, mycket i skolan? sidan som man ju alltid snackar om känns det som. Vi har jättekul ihop och han har helt klart visat sig vara en annan än vad jag trodde. Vilket är positivt! Han har visat snälla, härliga ooh omtänksamma sidor. Fast jag vill ju helst inte känna att han blir bättre ju mer jag träffar honom, för fan vad ledsen jag kommer bli när dom blir tillsammans om dom inte redan är det. Men, men, jag kan ju iaf vara nöjd med att jag är bra mycket snyggare än henne, haha:)

Har dubblat min litium-dos och jag känner av en del  biverklningar, som t.ex. skakningar. Helt jävla otroligt, känner mig som en gammal tant. Men förhoppningsvis går det över.

Puss på er alla!

Söndagkväll känns alltid lika vemodigt. Helgen är förbi och nu ska man snart ta nya tag. Iofs är man aldrig ledig när man pluggar, har suttit ett par timmar och pluggat. Blir så trött i huvudet av akademisk engelska, men, men, nu är det klart:) Imorrn ska jag ta mina första Litiumprover, hoppas att allt är i sin ordning för jag vill gärna fortsätta och förhoppningsvis bli bättre. Fast jag vill att biverkningarna ska vara över! Mår väldigt illa och darrar nåt otroligt på händerna. Men vi får se hur det går, är lite spänd ändå måste jag säga.

Nu ska jag laga lite mat och sen gå och lägga mig tidigt, behöver sova ordentligt känns det som i kroppen.

Puss!

Okej, klockan är snart sex och jag har druckit en del vin. Men, alltså, det är så jävligt att bara vilja vara med någon mer än någonting annat. Att verkligen längta efter det, inte sex, men att få vara nära. Att ligga och kramas. Och att inte veta vad han vill eller tänker. Jag vet inte ens om det finns nåt intresse från hans sida. Det är så svårt att leva i ovissheten. Är det någonting jag och min psykolog har pratat om så är det just det, att det ger mig sådan extrem ångest att leva i ovisshet. Men vad fan ska jag göra??!

Puss!