Äntligen internet!
Så har jag då äntligen fått tillbaka internet efter några dagar utan det. Det var nåt jävla fel på servern eller nåt, jag fattade inte riktigt.
Jag är hemma hos mina föräldrar för första gången på flera månader. Det känns okej, men samtidigt väldigt konstigt. Igår träffade jag min storebror för första gången på ett halvår. Det kändes ännu konstigare. Vilken jävla panikångest jag hade efteråt! Panikångest är en riktigt konstig grej. Man vet att man inte kommer att dö av det, men ändå kan man inte låta bli att tro det. Man kan nästan inte andas och det känns som att hjärtat ska hoppa ut ur bröstet på en. Men, men, jag har upptäckt att mindfulness är suveränt för att avleda panikångesten.
Kämpa på allihopa och puss på er!
Jag är hemma hos mina föräldrar för första gången på flera månader. Det känns okej, men samtidigt väldigt konstigt. Igår träffade jag min storebror för första gången på ett halvår. Det kändes ännu konstigare. Vilken jävla panikångest jag hade efteråt! Panikångest är en riktigt konstig grej. Man vet att man inte kommer att dö av det, men ändå kan man inte låta bli att tro det. Man kan nästan inte andas och det känns som att hjärtat ska hoppa ut ur bröstet på en. Men, men, jag har upptäckt att mindfulness är suveränt för att avleda panikångesten.
Kämpa på allihopa och puss på er!
Vad händer om det aldrig tar slut?
Min kontaktperson på psyket sa att åtta månader inte är en lång tid (så länge som jag har gått på antidepressiva) med tanke på hur dåligt jag har mått... Men åtta månader är jävligt lång tid för mig. Vad händer om det aldrig går över? Nej, jag ska inte tänka så för då blir jag livrädd.
Efter alla mina möten med min psykolog K har jag fått bättre insikt om mig själv, men att försöka använda sig av den insikten varje gång man mår skit, man måste ju fan vara Gud för att klara av det. Och det är jag verkligen inte...
PUSS!
Efter alla mina möten med min psykolog K har jag fått bättre insikt om mig själv, men att försöka använda sig av den insikten varje gång man mår skit, man måste ju fan vara Gud för att klara av det. Och det är jag verkligen inte...
PUSS!
Tillbaka från sjukhuset
Så är jag då hemma igen, på permission till imorgon. På fredag blir jag utskriven efter tre månader på en psykiatrisk avdelning. Fy fan vad långa månader! Efter ett antal olika behandlingar, både läkemedelsbehandlingar och ECT (elchocker) hoppas jag att jag ska lyckas hålla näsan över vattenytan, men det kommer att bli tufft.
På fredag ska jag också åka hem till mina föräldrar tills skolan börjar igen i augusti. På ett sätt ska det bli skönt, men samtidigt vet jag att allt jag gör kommer att övervakas av mina föräldrar, speciellt mamma, och vi har inte alltid samma åsikt om allting om man säger så.
Nu ska jag käka godis och titta på film.
PUSS!
På fredag ska jag också åka hem till mina föräldrar tills skolan börjar igen i augusti. På ett sätt ska det bli skönt, men samtidigt vet jag att allt jag gör kommer att övervakas av mina föräldrar, speciellt mamma, och vi har inte alltid samma åsikt om allting om man säger så.
Nu ska jag käka godis och titta på film.
PUSS!
Panikångesten river i mig
Denna jävla panikångest, kan den inte försvinna någon gång? För den som aldrig har haft det är det svårt att förstå hur hemskt det är. Det bränner i hela huden, hjärtat slår jättehårt och snabbt, som att det ska hoppa ut ur kroppen, och man har svårt att andas. Det känns helt enkelt som att man ska dö. Men nu vet jag ju att man inte gör det. Förhoppningsvis är det bara biverkningar från min nya medicin Efexor som gör att jag får de här attackerna. Det är det som är det lustiga med antidepressiva; det tar 2-4 veckor innan medicinen börjar verka och under de veckorna kan man må ännu sämre. Men, men, det går nog över.
Idag ska jag till min sjukgymnast. Vi brukar öva på att meditera och det hjälper faktiskt väldigt mycket så det ser jag fram emot.
PUSS!
Idag ska jag till min sjukgymnast. Vi brukar öva på att meditera och det hjälper faktiskt väldigt mycket så det ser jag fram emot.
PUSS!
