Det börjar verka kärlek banne mig?

Det finns en kille i det studenthemmet som jag bor i som bara är så... jag vet inte. Men bara jag tänker på honom blir jag alldeles varm och nervös! Det var länge sen jag kände så här, men är det på riktigt? Är det för att jag så gärna vill vara kär i någon som jag känner så här eller är det för att det är han? Jag tror på det senare, för han är nog inte den idealiske att bli kär i. Han har alltid tjejer som "klänger" på honom, och visst, han ser bra ut, men inte såå jävla bra. Men det är nog att han är så charmig. Jag har fått vissa signaler från honom, så kanske är han intresserad, jag vet inte. Framförallt är jag nog jätterädd för att bli sårad och för att stå där upp över öronen förälskad i honom medans han bara leker med mig. Jag har ju haft ett antal sådana relationer. Och kanske finns det något hos honom där, en liten del eller rätt stor del som kan vara jävlig mot tjejer. Men så tänker jag på mig själv. Det är ju inte så att jag är den perfekta tjejen som aldrig har gjort killar ledsna även om det inte har varit ett mål i sig. Jag tycker att jag har kommit innanför hans "mask", han beter sig annorlunda mot mig jämfört med andra i hans närhet. Som att skalet faller när det bara är vi.

Men fan vad jag blir glad så fort jag tänker på honom, känner mig alldeles pirrig och spänd. Vi får se hur det går. Jag träffar ju honom rätt ofta så jag får se vad han verkar tycka om mig också.

Har för övrigt blivit jätteförkyld - över en natt! Börjar få ont i bihålorna också så jag hoppas verkligen inte att det är en bihåleinflammation på gång. Det pallar jag inte med, det räcker som det är tack.

Puss!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0