Jag vill inte vara vuxen, då måste man ta i jobbiga saker...
Inte min dag idag. Förmiddagen var bra, var på föreläsning och tränade sen. Kände mig skitpigg och skulle plugga hela eftermiddagen. Då ringer en av mina bästa vänner och berättar att en av hennes bästa vänner, som jag också har hängt med en del, har fått en hjärnblödning och ligger nersövd i respirator! Vad fan! Vara 23 år gammal och få hjärnblödning, det händer ju inte! och hon hade inte fått nån smäll i huvudet eller nåt utan det bara brast. Fy fan, och dom vet knappt om hon kommer att överleva och hur hon kommer att må om hon gör det. Tänk att vara helt frisk, träna, äta nyttigt, vara glad, rolig, social... och bara pang.. så kanske hela ens liv är över. Det är ju inte sant!
Jag blev såklart jätteledsen. En timme senare pratar jag med en annan kompis. Då har en bekant till oss dött i cancer dagen innan... Hon blev 28 år. Så jävla orättvist, att ha ett ordnat liv, en framtid och sen få cancer. Bara det är ju helt galet. Men att sen få en cancer som nästan inga överlever, jättesnabbt bli jättesjuk och dö! När man har så mycket att se fram emot. Det gör mig så jävla ledsen.
och jag får dåligt samvete. Här är jag, med en helt frisk kropp som visserligen inte är perfekt men den är bra. och så vill jag dö! Det är så orättvist, att människor som inte vill någonting annat än leva dör och jag som är helt frisk fysiskt vill inget hellre än att dö. Vilket slöseri med människor! Visst, nu vill jag leva, men jag har lagt 1,5 år på att bara vilja dö. Jag har spenderat 3 månader på sjukhus med någon som i stort sett alltid finns i min närhet för att jag inte ska göra mig själv illa eller ta livet av mig. Vilket slöseri med tid! Tänk om det är jag som svävar mellan liv och död imorgon, tänk om jag dör när jag sover och så har jag slösat bort 1,5 år på att vilja dö! 1,5 år som jag aldrig får tillbaka, som jag hade kunnat bara njuta av. Men den tiden, och ännu mer, är borta. Helvete!
Jag vet att en depression inte är något som man kan tänka sig ur och att det är en sjukdom lika riktig som cancer eller vilken fysisk sjukdom som helst. Men jag kan inte låta bli att skämmas, det här är ju fan inte rätt.
Puss, puss! Ta hand om er därute, det tänker jag göra iaf.
Jag blev såklart jätteledsen. En timme senare pratar jag med en annan kompis. Då har en bekant till oss dött i cancer dagen innan... Hon blev 28 år. Så jävla orättvist, att ha ett ordnat liv, en framtid och sen få cancer. Bara det är ju helt galet. Men att sen få en cancer som nästan inga överlever, jättesnabbt bli jättesjuk och dö! När man har så mycket att se fram emot. Det gör mig så jävla ledsen.
och jag får dåligt samvete. Här är jag, med en helt frisk kropp som visserligen inte är perfekt men den är bra. och så vill jag dö! Det är så orättvist, att människor som inte vill någonting annat än leva dör och jag som är helt frisk fysiskt vill inget hellre än att dö. Vilket slöseri med människor! Visst, nu vill jag leva, men jag har lagt 1,5 år på att bara vilja dö. Jag har spenderat 3 månader på sjukhus med någon som i stort sett alltid finns i min närhet för att jag inte ska göra mig själv illa eller ta livet av mig. Vilket slöseri med tid! Tänk om det är jag som svävar mellan liv och död imorgon, tänk om jag dör när jag sover och så har jag slösat bort 1,5 år på att vilja dö! 1,5 år som jag aldrig får tillbaka, som jag hade kunnat bara njuta av. Men den tiden, och ännu mer, är borta. Helvete!
Jag vet att en depression inte är något som man kan tänka sig ur och att det är en sjukdom lika riktig som cancer eller vilken fysisk sjukdom som helst. Men jag kan inte låta bli att skämmas, det här är ju fan inte rätt.
Puss, puss! Ta hand om er därute, det tänker jag göra iaf.
Kommentarer
Trackback
